Jag ska recensera filmen Jag saknar dig (2011), som är baserad på boken Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth. (1992) Boken i sin tur är baserad på en sann historia om när Gieth förlorade sin egen tvillingsyster. Jag har inte läst boken, så jag varken kan eller vill jämföra dem två.

Filmen är regisserad av Anders Grönros, och Ola Rapace har en biroll som skolans nya kurator.

  Den handlar om enäggstvillingarna Tina och Cilla. Dem är 14 år. Tina är populär och Cilla vill bli regissör och de är bästa vänner. Men en dag så dör en av dem och den andra blir kvar. Man får följa hur hon kämpar vidare och avslutar sin systers projekt.

  Det är en väldigt gripande och sorglig dramafilm, men även väldigt bra. Skådisarna är väldigt duktiga, effekterna är bra, allting känns helt enkelt väldigt trovärdigt.

  Ett oväntat plus är musiken i filmen. Bandet AiluCrash finns även på riktigt, deras musik ligger på youtube och spotify. Även ett annat nytt band står för musiken, Gravitonas. All musik från filmen ligger på spotify under albumet "Jag saknar dig."

  Jag satt och grät flera gånger, så ha vattenfast mascara och näsdukarna nära till hands. Min favoritscen är begravningen, när sångaren Ailu sjunger låten Jag saknar dig. Jag skrattade och grät om vartannat, dels var det så sorgligt, men samtidigt väldigt komiskt hur han stod och sjöng vad han sjöng. Och folks miner...!

  Jag rekomenderar starkt den här filmen. Om ni inte är övertygade så kan ni se trailern nedanför.

Hur överlever man att förlora en del av sig själv?

Hejsan!

Det var ett tag sen jag skrev här, men jag kanske ska börja igen. Det händer så mycket just nu.

Jag går på Geijerskolan, litteratur- och skrivarprofilen (eller AL som det kallas). Det är väldigt roligt. Jag har mött många nya människor och har fått läsa och skriva sånt som jag inte har gjort innan. Sen två veckor innan jul bor jag även på skolans internat.

Det är så skönt att slippa pendla varje dag! Man får maten serverad också, frukost, lunch och middag, samt förmiddags- och eftermiddagsfika. Låter det mycket?

Tur att jag har börjat träna igen, med start idag. Jag fick hjälp med crosstrainern, så jag ska köra en halvtimme på den ett par gånger i veckan. Efter ett halvår borde jag se lite annorlunda ut. Snart ännu smalare!

Igår hade en kille avskedsfest, för han ska börja på en annan skola om en vecka. Men det var roligt, det fanns även en chokladfontän, som efter vissa problem funkade bra. Det fanns bitar av äpplen, bananer och druvor att doppa i, så det var det nyttigaste mellanmålet på länge.

Efter det var vi några som åt mat. Min b-cola dissades i början, men sedan uppskattades den. Gratis är gott, som jag brukar säga. (Mitt andra motto är "allting är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.")

Få se vad jag gör sen, duscha ska jag göra i alla fall.

Ciao!